Ja, jag vet. Det låter lite klyschigt, men när jag hittade tipsen på en amerikansk hemsida så kände jag att det talade direkt till mig. Jag, om någon, behöver verkligen förändra mitt liv. Jag har hamnat mitt i ett slags limbo när jag inte vet riktigt åt vilket håll jag är på väg. Visst har jag planer som jag arbetar på att genomföra, men om jag inte riktigt tror på mig och på dem blir det svårt. Jag har därför bestämt mig för att testa den där metoden jag hittade på den där amerikanska sajten. Idag är första dagen i 7-stegsprogrammet. Tanken är att man ska kunna köra detta program flera gånger och blir det bra så gör jag det:).

Steg 1: Ladda dina batterier och välj riktning

Städa i dina gamla negativa tankemönster. Tänk inte: “jag kan inte”, eller “varför händer detta alltid mig?”. Försök att hitta lösningar där du förut bara såg problem. Tänk istället: “jag kan göra det här” eller “jag vet att jag är duktig på det här”.

Skapa också en mental tillflyktsort där du kan dra dig tillbaka när du behöver ladda dina batterier. Det kan vara en äng en vacker sommardag eller kanske en öde strand eller vad nu passar dig. Om du börjar känna att dina vanliga negativa tankar återkommer så dra dig tillbaka till din egen privata plats.

Sätt på lite musik du tycker om. Stäng ute vardagen och ta en stund för dig själv. Besök din egen plats och börja din väg mot ett bättre liv. Det är ditt liv så låt inte andra eller dina egna negativa tankar göra så att du inte lever det liv du kunde leva. Jag har redan börjat min väg mot ett bättre liv:).

Nu finns det ett nytt litet mikrocommunity om att skriva - fanfiction och original - på svenska! Välkommen in och ta dig en titt på Tonicas Svenska och skrik gärna till.

Det är lite som Twitter, fast ett helt litet community (för veganer, vegetarianer och alla som är intresserade av en grön livsstil). Välkommen in och ta dig en titt på Svenska Tabernus!

Eddie är endast 4 år och han tillbringar all sin tid i en virtuell värld. Nej, jag talar inte om den genomsnittllige dataspelsnörden utan en AI (artificiell intelligens) som utvecklats på Rensselaer Artificial Intelligence and Reasoning Lab. Eddie är programmerad att resonera och förutse andra människors handlingar och har också klarat av en del intelligenstest. Eddie eller egentligen Edd Hifeng, promenerar inte omkring fritt i sin datavärld, men det är möjligt att prata med honom. När jag försökte kontakta honom var han inte online, så jag kunde inte möta honom ansikte mot ansikte. Tänk ändå tanken hur det skulle kännas att möta denna nya livsform, en sorts “first contact”.

Forskarna på Rensselaer Polytechnic Institute planerar inte att lämna lille Eddie i den virtuella världen. De arbetar på att föra ut honom till oss i den verkliga världen. Men först kommer han att leka i sin 3D-värld så han kan växa och lära sig att bli mer som oss. Eddie är en del av ett större projekt som Rensselaer arbetar med. Det är ett holodeckprojekt som i scifiserien StarTrek. Så vår “first contact” blir kanske inte i Second Life utan i ett holodeck och med en fullstor Eddie eller någon annan. Framtiden är snart här och den verkar lovande.

Våra tekniska prylar kan ofta, hur mycket vi än önskar att det ska fungera smidigt, spela oss små spratt. Det jag läste om i GP fick det dock att rycka lite i smilbanden. På mobiltelefoner finns den finurliga funktionen T9. Ni vet den där som hjälper oss lata SMS-skribenter med stavning och ordförslag. Skriv en bokstav och få förslag på nästa. Nu har jag ju aldrig själv känt mig manad att ägna mig åt sådana övningar, som att använda T9-ordlistan. Och när jag läser Andréa Gáspárs artikel i ämnet så blir jag inte frestad att ta nya tag i användandet av funktionen.

Vad sägs om följande ord som Andréa hittade i sin ordlista:

• Sjärtsaft: för tankarna till annat än vad jag kan skriva om här. Nej fråga inte, det här är en barntillåten blogg;), men slashvibbar ger det i alla fall…

• Griskör: ett ganska gulligt ord egentligen. Andréa ser för sig en grupp med änglagrisar som sjunger julsånger. Kanske en ny tradition har fötts?

• Allemansäckel: Har ingen aning om vad det är, men jag kan tänka mig att det finns gott om dem… Troligtvis har det något att göra med allemansrätten. Alternativt skulle det kunna det vara en släkting till göteborgsäckel. (innan jag får hälften av alla Göteborgare på mig kan jag nämna att göteborgsäckel är en utsträckt förhistorisk grav)

Själv har jag ingen övning i att använda T9 så jag är tämligen imponerad över att Andréa lyckades få fram dessa ord, men jag lovar att återkomma om vad det finns för fina ord i min T9-ordlista. Och ni får gärna bidra med andra själva. Ser fram emot att utöka mitt ordförråd inom nya och lite intressanta områden;).

Läs gärna Andréas artikel

Telia har delat in oss nätkonsumenter i fyra grupper: IT-Societeten, i-Toddlers, Teknikföräldrar eller Infomaniacs. Vem är du?

Teknikföräldrar:
Dataspelande kommunikatör som trots det ökande nätanvändandet tittar mer och mer på tv. De som tillhör den här gruppen är oftast en kvinna i åldern 26-40 år. Du känner igen dem på att de ofta för fram sina barn som bakgrund på mobilen eller datorn.

Infomaniacs:
Teknikberoende infonörd som är livrädd som aldrig går långt ifrån sin mobil eller laptop. De har ofta två mobiler för att säkerställa sitt behov av information. Mobilen ska kunna allting. De är ofta män i åldern 30-55.

iToddlers:
Nyfiken nätnybörjare. Allt är spännande och allt ska testas. Säkerheten är viktig och de har väldigt stor kontroll på omvärlden. Trots att de inte är beroende av tekniken så finns här en stor teknikglädje. I den här gruppen finns äldre personer på senare år börjat ta till sig tekniken.

Slutligen It-societeten:
Här står kommunikation i centrum och det är inte internet-snacking som gäller. Korta uppkopplingar mellan diskvattnen utan ständig uppkoppling. Datorn och mobilen används minst lika flitigt för att nå nätet. De tar kort med mobilen och lyssnar på musik via datorn. De är storkonsumenter och -producenter av media. Läser och skriver bloggar. De är till största delen kvinnor mellan 18 och 35.

Så nu är frågan, vem är du? Personligen tror jag att jag är en av It-societeten. Tänka sig att jag en gång skulle kunna tillhöra någon form av societet. Har nog en liten del av infomaniac i mig eftersom jag har fler mobiler än jag någonsin kommer att erkänna och nästan är beroende av mina mobiler;).

… eller hur var det? Fredrik Lindström hävdar att om någon använder ett uttryck så finns det och är rätt. Kommer inte ihåg hur han uttryckte det men borde inte språk var en form av kommunikation. Du vet med sändare och mottagare i en kanal. Men om sändare och mottagare inte talar samma språk så blir det ju inte någon kommunikation eller hur? Utan kanske egentligen mera en Fredriks egotripp…

Läste följande uttryck i en mikroblogg: ‘Haha fan va nice’. Redan mitt ordbehandlingsprogram som jag skriver det här med sparkar bakut åt det uttrycket. Och det är inte ofta som rättstavningsprogrammet och jag är överens. Röda vågor under varje ord. Visst krävs inte perfekt stavning eller fullständiga meningar i en mikroblogg och visst förstod jag vad han menade, men om utvecklingen fortsätter på det här sättet så förstår vi snart inte varandra.

Det är klart att vi inte ska ha ett statiskt språk som aldrig förändras. Ett levande språk förändras och utvecklas, men om förändringen går för fort så förstår snart inte en generation den andra eller personer från olika delar av landet varandra. Keffat eller hur? Va, förstod du inte det?;) Inte jag heller egentligen.

Tidningar skriver om får som ska få gifta sig när de egentligen inte menar just detta. Journalister gör syftningsfel och särskrivningar och översättare av böcker och filmer har oftast inte ens en rimlighetskoll i sina översättningar utan väljer uttryck och översättningar som inte får någon som helst mening. I ett avsnitt av den engelska sf-serien Torchwood översattes ett uttryck som betyder något i stil med: ”senaste modet” med ett uttryck som hade med ilska. Inte en siffra rätt alltså. Och denna person fick betalt för att göra dessa grodor…

Var och handlade igen och såg att de faktiskt fått in dinkelmatvetet. Undrar om de beställde det till slut eller om “Stigs söner” faktiskt hittade det inne på lagret. Hur var det då, var det bland bakgrejerna som jag hittade mitt matvete? Visst fanns det i samma gång, men på andra sidan. Mitt emellan det ekologiska jasminriset och sesamfröna. Man undrar om “han som är lite chef” frågat någon som visste…

När jag stod där bland matvarorna och letade efter mitt matvete råkade jag höra en mindre diskussion mellan ett grupp yngre män. De var kanske 16 eller 17 år och skulle laga mat. Pasta och ketchup stod visst på menyn. När jag upptäckte dem stod de framför ketchupen. En gosse med blonda lockar tog till orda och förklarade att de naturligtvis skulle köpa kravketchupen efter som den var bäst. Då sa en av de andra grabbarna att den kanske var bäst, men att den smakade sk*.

Den skönlockige, som var lite lik Björn Gustafsson, avbröt honom snabbt och förklarade med hög röst att han hade fel och att han var dum. Sen snappade han åt sig den ekologiska ketchupflaskan och marcherade iväg mot kassorna. De övriga lommade efter honom utan att säga något. Tuff grabb med bra åsikter.

Alla gör det. Annika Lantz gör det, Carl Bildt har gjort det länge, till och med den store Stephen Fry gör det. Vad pratar jag om, jo naturligtvis bloggar. Och det är inte bara kändisarna som gör det. Bloggandet är en riktigt gräsrotsrörelse. Vem som helst, med dator och en internetuppkoppling kan får säga sin mening.

Nästa fråga är, var ska man blogga och med vad. När någonting blir populärt så dyker det upp en mängd nya tjänster allt från prettobloggandets senaste nymodighet Nanobloggen till det digitala scrapbookservicen Soup.

Vanliga bloggar:
Den vanliga bloggen har funnits under flera år och i de flesta communities ingår en bloggdel. Om man vill ta bloggandet mer på allvar så skaffar man sig en egen blogg. Var man vill ha den har med att göra vad man vill med sin blogg. Vill man bara ha det så enkelt som möjligt och inte göra så mycket med den är kanske Bloggagratis.se något att tänka på. Fördelarna med den är att det är gratis, man slipper en massa reklam och det är väldigt enkelt. Man skriver bara upp sig och börjar blogga. Vill man kan man ändra färg och lite till, men inte så mycket mer.

Är det istället så att man har lite högre krav. Vill kunna ändra utseende, lägga till funktioner mm är ett av wordpressalternativen att föredra. Man kan ha wordpress på egen server (Wordpress.org) eller så väljer man något av gratisställena t ex Myblogg.se som fungerar lite som ett community eller det största, där bland annat Carl Bildt bloggar, Wordpress.com. De flesta wordpressalternativen är utan reklam.

Mikrobloggande:
Det har pratats en hel del det senaste om mikrobloggande. Det har blivit ”inne” kan man säga. Egentligen är det inte något egentligt bloggande. Utan en mix av community, digital anslagstavla eller i vissa fall nästan chatt. Begränsningen är att man skriver sina inlägg på max 140 tecken och sen kan man få kommentarer på det man skriver. Man ”följer” andra mikrobloggare och kan på så sätt läsa vad de säger i sina 140 tecken stora inlägg. De kan sen ”följa” dig i sin tur och då kan de läsa vad du skriver. Det behöver inte vara ömsesidigt.

Exempel på mikrobloggar är Twitter som är av internationell karaktär. Stephen Fry är en av de mest aktiva skribenterna där. Bloggy är ett svenskt alternativ och fortfarande finns inte så många användare, men det växer snabbt. Tudeluu är ett trevligt alternativ till Bloggy, men tyvärr är det fortfarande ännu färre användare än på Bloggy.

Tumblelogg:
En tumblelogg kan ses som en miniblogg och kan också användas som det, men det har så mycket mer. Det är enkelt att publicera bilder, video, länkar, citat mm. Många använder den som fotoblogg. Fortfarande har tumbleloggar inte slagit igenom så stort, men enligt min mening har den en stor potential att bli något väldigt stort. Kanske som en integrerad del av ett större sammanhang med blogg, fotoblogg och mikroblogg i ett. Tumblr är ett exempel på tumblelogg och Soup brukar räknas hit även om jag mer tycker att det är ett exempel på scrapbooking.

Scrapbooking:
Med scrapbooking menar jag ett sätt att samla ihop de delar av den digitala världen man vill ha samlade på ett ställe. Soup är ett exempel på detta. Man kan, som jag tidigare nämnde, använda det som en tumblelogg och blogga kortare texter, lägga ut bilder och filmer, länkar och citat. Fast det som är styrkan med scrapbookställen i stil med soup är hur lätt det är att koppla ihop sina andra bloggar. Genom att koppla sina andra konton till sin soup kan man lätt göra en klippbok av hela sin onlinenärvaro. Man kan också återpublicera (repost) det som andra skriver om man tycker de sagt något bra. Även här kan man följa andras bloggande och andra kan följa dig.

Diverse kuriositeter:
I takt med att bloggandet blir mer och mer populärt dyker det upp en massa olika nya ställen man kan blogga på. En del bra, andra mindre bra. Vad som är vad får användaren naturligtvis själv avgöra. Jag kan nämna en av dessa specialfall, Nanobloggen. Istället för att ha 140 tecken har man bara möjlighet att skriva ett ord per inlägg. Även om jag själv inte kände någon längtan att testa, har nog mer att säga, så var det många som skrev upp sig. Vad jag sett är dock att många ”fuskar” och skriver flera ord utan mellanrum eller lägger in en länk. Hur det blir med nanobloggandets framtid får vi se framöver. Bloggandet som företeelse är i alla fall säkert här för att stanna.

Nej, Ica-Stig var inte där men jag träffade hans bägge söner. Eller kunde gjort i alla fall. Jag hade fått de där små lapparna med rabatter på varor som de säger att jag köpt mycket av. Hmm har jag verkligen köpt så många onyttigheter? Fast mest har det faktiskt varit varor som jag inte köpt, så man undrar hur de väljer ut de som ska bli rabatt på. Hur som helst fanns där något som hette ‘dinkelmatvete’. Har ni inte hört talas om det, så gör det inget. Det kan hända den bästa. Varken jag eller pryoflickan jag talade med visste var de fanns så hon gick och hämtade en gosse som nog skulle veta.

Denna unge man, som mycket väl kunde varit Ica-Stigs son var mycket hjälpsam även om han för sin del trodde att detta matvete fanns bland bakningen. När han till slut hjälplöst tittade på mig och sa, jag ska ringa efter min bror. “Han är lite chef här”, tillade han stolt. Fem sekunder senare uppenbarade sig hans bror och utförde samma planlösa letande bland bakgrejerna innan också han gav upp. Denna Ica-Stigs andra son och chef tillika verkade mer säker på sin sak när han tillkännagav att de inte hade något dinkelmatvete’, men att när det kommer in kommer det att stå ‘där’. Bland bakgrejerna.