Debatteknik för frälsta

19 March, 2011

10 guds bud för frälsta som t ex feminister, anti-feminister, nazister och annat löst folk;)

1.Om något dåligt stämmer in i din världsbild, förstora upp det. Se det som del i ett världsomspännande nätverk (patriarkaliskt eller feministiskt, eller något annat). Se det framför allt som allmänt förekommande även om det är ett enstaka tillfälle.

2.Om något bra stämmer in i din världsbild, klappa varandra om ryggen. Pussas kanske lite.

3.Läser du en undersökning som inte stämmer in i din världsbild så måste du agera snabbt. Finns några knep som alltid funkar:

(a)Ignorera det. Detta är det enklaste och bästa sättet. Kräver ingen tankeförmåga eller fantasi.

(b)Konstatera att det är ett misstag. Kan vara en räknefel t ex. Detta kräver lite fantasi men med lite vana fungerar det bra.

(c)Konstatera att det är ett medvetet fel som gjorts för att vilseleda de med den rätta tron. Kräver inte mycket fantasi fast det blir mer spännande om man hittar på en bakgrundshistoria som förklarar hur det egentligen är.

4.Om du personligen råkat ut för något tråkigt eller hemskt, placera då med fördel in det i din världsbild. Konstatera att detta händer med många, att du läst det någonstans. Ingen kommer att fråga efter någon undersökning, i alla fall inte de andra frälsta och de andra behöver du ju inte bry dig om, inte sant?

5.När du debatterar, försök hålla debatten ren, dvs bara med andra troende. Det blir enklare att behålla din tro om du inte behöver blanda in andra tankar. Om du ändå hamnar i en debatt med någon icke-troende finns här några knep för hur du kan återställa ordningen.

(a)Missuppfatta allt som den icke-troende säger. På så sätt kan du föra över diskussionen på säkrare mark när du låter någon annan försvara sig och inget av värde behöver diskuteras.

(b)Ignorera den icke-troende. Krama lite på några andra troende istället och tala om för dem hur bra de sagt saker. Detta är en enkel metod, men kanske inte lika rolig som ovanstående.

(c)Kräv bevis av den icke-troende även om frågan är av enklare natur. Troende kan naturligtvis fritt framföra sina åsikter utan bevis.

(d)Om den icke-troende faktiskt kan presentera bevis så krävs lite fantasi. Då måste du hävda att det är felaktigt, gammalt eller så kan det inte användas som bevis i det aktuella fallet. Här kan du enkelt referera till egna bevis som du kan nämna i förbigående. Detta krävs det ju lite fantasi för, men eftersom du inte behöver ge bevis som går att kolla upp så går det lätt efter lite övning.

6.Mängden ord, antingen talade eller skrivna är av stor betydelse. När du är bland andra troende räcker korta enkla påståenden av typen: “Usch det där var hemskt, måste bero på det världsomspännande nätverket”. Med svar av typen: “Oh jag, så hemskt, men bra sagt.”

Kramarna och ryggklappningarna, verkliga eller virtuella är viktiga för sammanhållningen i gruppen.

Ord riktade till icke-troende kräver lite mer övning. Du måste förfina din förmåga att säga lite med många ord. En lång sammanpackad textmassa eller ett långt tal med ett minimum av pauser ger både ett intryck av kunnande och gör det samtidigt tillräckligt avskräckande för den icke-troende att bryta sig in.

Ordval är viktigt. Genom att förvärva ett antal praktiska facktermer kan du ge din egen världsbild en sorts legitimitet. Du kan också använda dig av dem för att få ett övertag över de icke-troende. Om du inte till fullo förstår dessa facktermer och av den anledningen använder dem lite fel spelar detta mindre roll. De andra troende kommer inte att bry sig och vad de icke-troende säger är ju mindre betydelsefullt eller hur?

7.Humor och ironi är viktigt. Och om inte detta hjälper ta till det drastiska knepet med sänkningar. Detta är några bra metoder. Humor stärker vikänslan. Ironi kan effektivt stänga ute icke-troende. Skulle någon ha något att invända mot behandlingen av den icke-troende så kan man alltid hävda att det var ett skämt. Mycket kan döljas under skämtets täckmantel.

8.Rena lögner är väldigt praktiskt att ta till. Dels kan du klassificera det som de icke-troende säger som lögner. Detta är enkelt och stärker din världsbild. Dels kan du själv ljuga när inget annat fungerar. Om en lögn upprepas tillräckligt ofta så blir den sann, vilket är ett känt faktum.

9.Försök undvika att börja tvivla. Att röra sig i rätt kretsar är viktigt för att stärka sin världsbild. Detta gör du genom att i största möjliga mån enbart prata med andra troende. Tvivel är farligt och icke-troende skulle kunna bidra till detta. Försök dessutom att undvika att läsa litteratur som talar emot din världsbild.

10.Den kan verka rimlig och då är den extra farlig. När du någon gång ställs inför texter som hamnar utanför din världsbild och dessa får dig att känna dig osäker, välj då hellre andrahandskällor som t ex kritiska artiklar skrivna av någon troende och som behandlar den text som eventuellt faller utanför din världsbild.

Categories: Inlägg.

Vem lever på vem?

18 March, 2011

I detta nyliberala och karga Sverige som vi numera befinner oss i finns en rad nya uttryck som blivit populära. Vi är långt ifrån det glada åttiotalet som har kallats egoismens tidevarv. Oh om de samtida hade vetat att åttiotalet var bara en mild västanfläkt av det vi går igenom nu.

Här kommer en liten lista över ord och uttryck som kan vara bra att känna till.

Nyfriska = personer som en yrkesgrupp, läkarna, tidigare ansetts som för sjuka för att arbeta men som nu, med hjälp av almanackan plötsligt blivit helt arbetsföra.

Lata parasiter = uppfriskande uttryck för en grupp människor som arbetar heltid för 5000 kronor i månaden, 5000 kronor får alltså arbetsgivaren. Arbetstagarna själva ‘lever på samhället’ genom att arbeta heltid för en bråkdel av den lön som kollegorna får.

Lever på samhället: en grupp människor som uppbär sjukersättning alternativt a-kassa som de tidigare betalat in till under sin yrkeskarriär. I övrigt, se ‘lata parasiter’

Jobbskatteavdrag: byråkratiskt namn för en slags omvänd robinhoodmetod där personer får mer betalt för att göra samma jobb de gjorde förut medan gamla, sjuka eller arbetslösa får stå för notan. Varav en del faktiskt gör exakt samma jobb som den som får mer betalt. I övrigt, se ‘lata parasiter’.

Jag avslutar som jag inledde: Vem lever på vem? Jag misstänker vad många skulle ha svarat under ‘egoismens tidevarv’, men jag här helt säker på vad dagens ‘egoister’ svarar: Det är deras fel. Deras fel att de fick en sjukdom. Deras fel att vi gick in i en global ekonomisk kris. Deras fel att många företag går sämre. Deras fel att företagen automatiskt sorterar undan långtidsarbetslösas ansökningar. Och naturligtvis är det deras fel att de valt att utbilda sig inom fel branch. Så svaret blir självklart att det är ‘parasiterna’ som lever på de välbärgade.

Jag minns när jag hörde en forna östtysk medborgare hålla föredrag i Berlin. Han kom från en liten by som borde legat i väst, men av ett ödets nyck eller misstag från kartomritarna hamnade i öst. Han brukade säga till de som pratade i samma ordalag om de som kom från öst, som vi i sverige pratar om ‘parasiterna’: “Tänk att de råkade rita kartan så exakt rätt”.

Så jag säger, tänk att de rika gjorde så helt rätt. Att de valde att inte insjukna. Att de valde rätt utbildning och dessutom rätt företag. Att det valde att hamna i en bransch som många år senare skulle klara sig igenom en ekonomisk kris. Vilken tur (eller skicklighet) att de valde precis rätt.

Jag väntar precis på att få besked om jag fått ett jobb jag sökt. Så vad händer då? Ifall jag faktiskt får jobbet. Går jag helt magiskt över till att inte vara parasit? Får jag plötsligt en bättre arbetsmoral? Blir jag helt magiskt bättre på att söka jobb och kan ge råd att alla parasiter som inte kan något? Får jag helt plötsligt rätt att ha åsikter om samhället. Det som jag förut förvägrades eftersom jag förut satt hemma och ‘rullade tummarna’ (läs: arbeta helttid för fickpengar)? Eller kommer jag att alltid förbli en av de bespottade? Eller blir jag faktiskt en av de där lyckade som gjort allt precis rätt?

Jaja, det får tiden utvisa…

Categories: Korståg.

Tags: arbetslös, lön, orättvisor, reinfeldt, sjuk, skatt

Ingegerd Råman – enkelhet och funktionalitet i en estetisk blandning

3 March, 2011

I mitt arbete vill jag förena enkelhet, funktion och estetiska värden. En burk med lock är en burk med lock. Men det måste finnas värme, tanke, idé och poesi bakom”, förklarar Ingegerd.

Det är väldigt sällan jag hittar en enskild formgivare som verkligen gör mig imponerad. Att denna formgivare dessutom är trevlig är än mer ovanligt, men Ingegerd Råman är en av dem. Hon är helt prestigelös och försöker inte vara något hon inte är. Och varför skulle hon? Vad hon är, är något helt unikt i designerSverige.

Vanligtvis är en vas eller en glödlampa är precis vad de verkar, men i Råmans händer så förvandlas glaset till konst. Hennes skapelser är enkla men ändå väldigt unika. Ren elegans.

Categories: Kreativitet.

Det ska löna sig att arbeta …

23 February, 2011

…säger farbror Reinfeldt. Och det låter väl bra, men stämmer det? Lönar det sig att arbeta i dagens Sverige? Jag har arbetat som hemsamarit, lärare på fängelse, stått i affär, varit assistent på särskolan och dessutom datalärare på gymnasium. Och det var just som lärare jag arbetat under de flesta åren av mitt liv. Tio år gav jag inom det yrket. Visserligen tjänade jag inte så mycket eftersom jag inte var behörig. Det kallas så när personer med yrkeskunnande och ämnesbehörighet arbetar inom sitt ämne. Motsatsen är att vara behörig lärare, vilket kan innebära att en musiklärare arbetar som lärare i franska.

Jag stannade där under tio år därför att det är svårt för tjejer att få jobb inom databranschen (som jag var utbildad för) och faktiskt därför att jag trivdes med mitt jobb. Som obehörig lärare har man ingen anställningstrygghet som de flesta andra i Sverige. De andra som inte har någon anställningstrygghet som t ex politiker och chefer har istället fallskärm, men obehöriga lärare kan skickas ut när kontraktet tar slut. För mig innebar det att jag fick söka mitt eget jobb varje år.

Som obehörig får man också de sämsta schemana. Lektioner som före lunch kan ligga i en byggnad och efter lunch i en annan. Om man sen räknar in promenaden mellan byggnaderna, avslutning av en lektion och uppstart av en annan så inser man lätt att en vilsam lunch inte är att tänka på. Jag minns många luncher som intagits promenerandes. Detta var rätt så stressande och läraryrket är ju inte känt för att vara det lugnaste heller. Som obehörig har man inte lika lätt att säga nej om något åläggs henne/honom heller så resultatet av mina tio år som lärare var att bli utbränd.

Jag fick de resurser som fanns att tillgå för oss och de är inte så stora, men det inkluderade läkarbesök och psykologkontakt och sjukskrivning. När ledningen insåg att jag inte var fast anställd drogs även dessa resurser in. Och när mitt kontrakt var tillända så sa min arbetsgivare att de inte hade några arbetsuppgifter för mig längre. Visserligen var jag obehörig, men det var också några andra som jobbat betydligt kortare än jag så jag kunde bara anta att det var för jag hade blivit utbränd. “En uttjänt så nu tar vi in nästa…”

När jag sen inte hade någon anställning så sa försäkringskassan att jag inte kunde vara sjukskriven längre. Arbetslösa kan inte vara sjukskrivna så jag skickades till Arbetsförmedlingen med allt vad det innebär. Sen började en lång kamp att hitta jobb och det var inte det lättaste. Att jag sen skämde ut mig och storgrät vid ett av mina möten spelade ingen roll. Arbetslösa har inga rättigheter. Så till slut lyckades jag skaffa mig en praktikplats med heltidsarbete och jag var överlycklig. Att betalningen var samma som om jag gått hemma spelade ingen roll. Jag fick arbeta med något jag trivdes med och som jag hade kunskap om och det passade mig utmärkt. Det fortsatte jag med under nästan ett år innan arbetsförmedlingen sa att det inte ledde någonstans och jag fick sluta. Stället jag jobbade på tog in en ny praktikant och så fortsatte det.

Om man ska sammanfatta:

- Jag arbetade i tio år till lägre lön än andra som gjorde samma jobb.
- Jag hade ingen anställningstrygghet
- Jag saknade rätten att bli sjukskriven trots att jag var sjuk
- Jag arbetade heltid nästan under ett helt år för lägre än a-kassa

Så jag avslutar som jag inledde. Lönar det sig att arbeta i dagens Sverige? Det lönade sig i alla fall inte för mig.

Categories: Korståg.

Tags: arbete, arbetslös, löna sig, praktik, reinfeldt, sjukskriven

Det nyfriska Sverige

23 February, 2011

I dagens nätupplaga av Aftonbladet skriver utfärsäkrade Paulina i läsardebatten om att hennes ekonomi förgör henne. Att hon hamnat ikläm mellan försäkringskassa, sjukvård och politikernas hårdföra politik.

Enligt artikeln så fick hon aldrig den rehabilitering hon hade rätt till och hon får inte vara sjukskriven mer så det blir inte någon mer behandling heller. Detta är verklighet i dagens Sverige.

Historien om Paulina är inte ovanlig. Vi har alla sett rubrikerna om den utfärsäkrade det och det som tagit livet av sig. Konstigt nog ser vi aldrig några solskenshistorier om det motsatta. Om den utförsäkrade det och det som, med nedsatt arbetsförmåga trotsat den hårt ansatta arbetsmarknaden och fått jobb i konkurrens med helt friska personer. Jag väntar fortfarande på dessa artiklar som visar att regeringens politik fungerar. Visst vore det underbart? Att folk blir friska bara för att vi sätter ett tak i sjukförsäkringen?

Det jag blir mest beklämd av är när jag ser kommentarerna till texten. En mängd människor som menar att dessa sjuka människor i själva verket inte är sjuka. Att de ska bara “ta sig i kragen och göra rätt för sig”. De menar, på fullt allvar, att en hel yrkeskår gör fel. Att de läkare som sjukskrivit förut inte har kunnat sitt jobb. Man undrar om det är fler yrkeskårer som inte kan sitt jobb. Och att vem som helst, helt utan läkarutbildning kan konstatera detta. Tänk om man tänkte så om andra yrkesgrupper.

Vi kan tänka oss Börje, 55 och byggnadsarbetare. Han kan inte göra sitt jobb. Förskollärare Anders 35, som aldrig ens besökt en byggarbetsplats, vet att Börje inte gör sitt jobb och borde därför få lägre lön.

Absurt? Ja det tycker jag också, men det hindrar inte “svenska folket” att helt självsäkert uttala sig om läkares yrkeskunnande, vilket de faktiskt gör när de hävdar att de utförsäkrade inte är sjuka.

Om vi nu utgår ifrån, för diskussionens skull, att alliansens politik för utförsäkring är ett bra förslag. Att man från dag ett ska erbjuda de som blir sjuka rehabilitering för att de fortare ska tillbaka i arbete. På papperet låter det ju som ett bra förslag. Men hur kommer det sig att det tillämpas på människor som inte fått denna rehabilitering? Sjuka människor blir friska över en natt därför att de nått det uppställda antalet dagar.

Varför inte införa detta system för de som blir sjuka idag? Och hur kommer det sig att det infördes under en ekonomisk kris där massor av friska människor fick gå från sina jobb? De nyfriska människorna, som inte fått någon som helst rehabilitering måste då slåss mot helt friska människor på en ansträngd arbetsmarknad? Ger verkligen alliansen sitt förslag en reell möjliget att fungera? Hade inte förutsättningarna varit bättre om man väntat tills den ekonomiska krisen var över? Eller ska man vara så cynisk att misstänka att de egentligen inte bryr sig? Att man helt enkelt hoppas på att deras anhöriga ska ta hand om de nyfriska? Eller, hemska tanke, de hoppas att de nyfriska ska dö.

Ingen vet utom farbror Reinfeldt och hans gelikar. Om man nu inte räknar med alla Börje och Anders som är experter på att bedöma andras yrkeskunnande…

Categories: Korståg.

Tags: nyfattigdom, nyfrisk, reinfeldt, sjukskriven, utförsäkrad

Dehumanisering av “fienden”

13 January, 2011

Under krig gör de som bestämmer, myndigheter, generaler mm diverse åtgärder för att höja stridsmoralen. En sådan åtgärd är att dehumanisera fienden. Man sprider ut hur onda de är och vad hemska saker de gör. Det är lättare att döda någon eller acceptera krigsförbrytelser om den man gör det emot är av en annan sort.

Denna teknik används också i andra sammanhang även när det inte är krig. De tillskriver negativa egenskaper hos vissa grupper av människor. De kan vara snikna, opålitliga eller kanske våldsamma. Då är det lättare att fösa in dessa människor i ghetton eller i vissa bostadsområden med ofta katastrofala händelser som följd.

Det används också numera flitigt gentemot sjuka och arbetslösa. Arbetslösa väljer att vara arbetslösa eftersom de inte vill söka alla jobb. De väljer att vara arbetslösa därför att de vill gå hemma. De väljer också att bli arbetslösa eftersom de saknar arbetsmoral. Vi har alla hört uttalandena, både från media, politikerna och personer i vår närhet.

Genom att se de arbetslösa som en annan sort är det lättare att glädjas åt att ha fått mer i plånboken eftersom de som fått mindre har sig själva att skylla. Likadant görs mot de som är sjuka. De vill egentligen ut att jobba trots att de kanske har ständig smärta eller har någon degenerativ sjukdom. Nu får de rätt att gå ut att jobba. Om det nu finns några jobb för någon med kanske 25 procents arbetsförmåga spelar ingen roll. De har ju redan varit sjuka så länge att nu måste de börja göra rätt för sig trots att många sjukdomar är kroniska och inte alls försvinner under den tid som politikerna satt upp som den tid man har rätt att vara sjuk i Sverige.

Dagligen ser vi bevis på hur omgivningen ser på de arbetslösa t ex. De ger gladeligen lektioner i hur man egentligen borde bete sig som arbetslös. “Jojomensan, precis så gjorde jag när jag fick jobb”, säger de självsäkert men lyssnar sällan på mitt svar att det var så jag gjorde när jag fick mina tidigare jobb.

Jag är arbetslös och därför vet jag ingenting, jag kan ingenting och har inte någon rätt att yttra mig. Det är dehumanisering i dagens Sverige.

Categories: Korståg.

Tags: arbetslös, dehumanisering, sjukförsäkring, sjukskrivning, själva att skylla

Jag blir så arg…

12 January, 2011

… på dessa isiga extremhögervindar som blåser i det här landet. Hur regimen använder media som en megafon för att vända folks värderingar genom halvsanningar, utelämnad fakta och rena lögner.

I valet hävdade de att de hade räddat jobben. I en granskning som expressen sen gjorde visade det sig att fler var arbetslösa än när deras första mandatperiod var slut än när den började. Naturligtvis är det inte så konstigt när företagen gick på halvfart och vi levde under oket av den internationella ekonomiska krisen, men istället för att säga något om att de skulle ta tag i frågan hävdade de istället motsatsen. Det hade blivit en lägre arbetslöshet. Och folk läste och trodde. Det är enklare att se till den egna plånboken istället för att tänka på att nyfattigdomen breder ut sig.

Jag kan berätta hur jag själv råkat ut för “regimens” arbetslinje. Efter att ha arbetat 10 år på samma arbetsplats så blev jag arbetslös. Naturligtvis ändrades min situation radiakalt. Förutom att jag inte fick resa som jag ville. Längre resor måste meddelas till arbetsförmedlingen. Det var nytt för mig. Att jag sen med den lägre ersättningen inte hade råd att resa är ju en annan sak. Man lever på ett helt annat sätt när man har ett arbete än när man är arbetslös. Som tur var hade jag varken bil eller körkort, så jag behövde i alla fall inte sälja någon bil.

De pengar jag hämtade ut varje månad kom från min a-kassa. Dessa pengar hade jag inte kunnat få om jag inte hade betalat in några pengar dit. Trots detta såg folk snett på mig och kallade det jag fick ut för bidrag. Om jag inte hade betalat in pengarna till dem utan till mitt fondkonto hade jag kunnat leva på de pengarna utan att folk såg snett på mig. Under min förra arbetslöshet levde jag på fondpengarna som jag betalat in under min studietid, men denna gången hade företagens ekonomi förändrats så att det inte fanns så mycket kvar i mina fonder.

Då började jag min “utbildning”. Jag kallar det så eftersom jag som arbetslös inte får utbilda mig. Om jag inte betalar det själv med studiemedel. Eftersom jag hade använt alla de terminer jag hade rätt till när jag skaffade mig min kandidatutbildning, KY-utbildning och övriga högskolekurser så var enda alternativet att utbilda mig hemma. Och den enda utbildning jag fick göra var att lära mig hur man blir en bra arbetssökande. Jag skrev upp mig i CV-databaser, lärde mig hur jag skrev bra CV-n, forskade om potentiella arbetsgivare och sökte jobb. Något annat fick jag inte göra som arbetslös. Förutom att finnas tillgänglig varje dag ifall någon skulle vilja kalla mig på intervju. Telefonen behövde vara påslagen och datorn online.

Samtidigt letade jag efter praktikplatser och det visade sig lika svårt att få som ett jobb. Flera av de jobb jag sökte var jag en av flera hundra som var intresserade. Mitt fina putsade CV försvann nog i pappershögarna. Till slut hittade jag en praktikplats och jag började arbeta. Jag var där heltid och det som krävdes av mig passade väl in med mina tidigare erfarenheter och utbildningar och min arbetsinsats var lika stor som de som var anställda och jag uppskattades för min arbetsinsats. Däremot kunde de inte anställa mig. De hade inte råd utan hade istället rader med praktikanter som avlöste varandra.

När de första 3 månaderna var slut ville arbetsförmedlingen skicka hem mig. Jag tjatade och tjatade på att få stanna och till slut gav de med sig. Trots att jag bara hämtade ut “bidrag”, egentligen aktivitetsersättning, för mitt heltidsjobb ville jag stanna. Så jag stannade tre månader till innan fick börja tjata igen. Det enda sättet jag kunde få fortsätta att arbeta och inte bli hemskickad var att byta avdelning, vilket jag gjorde. Efter ytterligare 3 månader hjälpte inte några böner och jag blev hemskickad. Det kändes väldigt tråkigt och jag saknar mina arbetskamrater.

Ersättning jag får nu är exakt den samma när jag går hemma som när jag arbetade. Så enda skillnaden är att arbetsförmedlingen krävde att jag gick hem och att jag inte får arbeta. De följer helt de regler som den här regimen satt upp så jag anklagar inte dem. Men man undrar hur min praktik faller under regimens motto: “det ska löna sig att arbeta”. Hur lönade det sig för mig att arbeta under de tio år jag gjorde det och sen under nästan ett år när jag praktiserade?

Categories: Korståg.

Tags: aktivitetsersättning, alliansen, arbetsförmedlingen, arbetslös, politik

Artikeln i GP fick svar på tal

11 January, 2011

Malin Lernfelts artikel i gårdagens GP fick svar på tal. Svaren kan generellt delas in i människor som har jobb och som tycker att alla arbetslösa är lata och de som lever i fattigsverige och som vet att det är omöjligt att leva utan pengar…

Categories: Korståg.

Skitjobb och skitsnack

10 January, 2011

Malin Lernfelts artikel i Göteborgsposten gjorde mig inspirerad av att inte bara skriva detta blogginlägg utan kan till och med hjälpt mig på traven i mitt eget lilla korståg.

Malin Lernfelt går hårt ut med reaktionära åsikter i dagens GP. Åsikter som på många sätt påminner om dem man kunde läsa om i 30 talets media. Hon provoceras av personer som ”går hemma, och rullar tummarna, och blir försörjda”.

Man undrar vilka de är som hon menar blir försörjda av henne. Är det människor som fortfarande är sjuka men har blivit utförsäkrade och nu betalar hennes skattelättnader?

Eller är det alla dessa personer som jobbar heltid (praktiserar) för mycket liten ersättning trots att de tidigare arbetat och betalat för denna ersättning med en stor del av sin egen lön, samtidigt som Malin fått det mycket bättre ekonomiskt?

Vi lever i en internationell ekonomisk kris samtidigt som de som har jobb har fått det betydligt bättre ställt, så jag tycker att Malin Lernfelt ska ställa sig frågan: vem är det som lever på vem? Är det den sjuka som betalt sin sjukförsäkring, och kanske betalt till den i många år, eller är det den som bara får det bättre och bättre ekonomiskt?

Enligt Lernfelt är det tydligen bara folk som har ett arbete ska ha rätt att ha åsikter. Eller är det bara på Twitter de inte får yttra sig?

Om det nu är så som denna Malin hävdar, att det är de arbetslösas eget fel att de är arbetslösa, att dessa ”djupa tänkare” som hon så nedsättande benämner dem som vågar ha åsikter och dessutom väljer att ”rulla tummarna” och låta sig försörjas av de offentliga systemen, var är då alla dessa lediga platser som bara väntar på att besättas?

Kan inte Göteborgsposten göra en serie artiklar om alla de företag som inte kan få dessa lata människor att jobba hos dem? Det måste ju finnas mycket att skriva om när det finns så många ”djupa tänkare” i Sverige. Samtidigt kan ni ju skriva om alla de utförsäkrade som är så glada att de fått jobb. Ni kan ju börja er artikelserie på er egen tidning. Hur många utförsäkrade och långtidsarbetslösa har ni anställt? Det ska bli väldigt intressant att läsa om. Ni har ju redan skrivit om hur bra de här förslagen är.

Categories: Korståg.

Tags: "rulla tummarna", arbetslösa, debatt, Göteborgsposten, Malin Lernfelt, samhällets resurser, skattelättnader, skitjobb, twitter

Debatteknik för frälsta

7 March, 2010