Fandombloggen – Agri Sublunares

Nu finns det nya skrivbordsunderlägg på Fandomhus-sajten! Så om du gillar Star Trek, får du gärna ta dig en titt.

Jag har egentligen inte hört på några podcastar och väldigt få ljudböcker. För det mesta föredrar jag att läsa – vanliga tryckta böcker och att se tv och film. Ändå tror jag att jag kanske kan bli mer intresserad av podcastar och videopodcastar, i alla fall lite grand, om de handlade om något jag är väldigt intresserad av. Å andra sidan, ljudböcker är nog inte något för mig alls. Mamma gillar dem, och jag har försökt lyssna på några av hennes, men jag har aldrig lyckats uppbringa mycket intresse för dem. En anledning är att de översatta måste läsas av svenska skådespelare. De läser alltså böcker som ursprungligen skrevs på ett annat språk – numera nästan bara engelska.

Jag har aldrig läste första boken i serien om Damernas detektivbyrå, jag lyssnade på den på en cd-spelare. Skådespelerskan som läste den, Babben, är ju på ett sätt idealisk – som Mma Ramotswe är hon ju “traditionellt byggd” och är riktigt rolig eller har i alla fall varit det. Tyvärr var det så att när damdetektiver började diskuteras kom Agatha Christie upp och Babben uttalar det med betoning på andra stavelsen. Så var det med det… Konstigt nog klarade hon visst det afrikanska namnen bättre. I alla fall tror jag det.

Den andra ljudboken jag minns var om Jeeves och Wooster (jag har glömt titeln). De här skådespelarna borde ha varit idealiska, och det kunde de kanske ha varit om någon hade bearbetat boken så den utspelade sig i svensk miljö med svenska namn. Men så var det naturligtvis inte. En av dem kunde uttala det brittiska grevskapet Worcestershire rätt men ingen av de andra kunde det. Ingen alls kunde uttala de ovanligare personnamnen – som Berties kompis Barmy Fotheringay-något, som jag tror ska uttalas Funy-Fipps? Hur som helst massakrerade de namnen. Hasse Alfredsson lät en av sina rollfigurer (han spelade visst två, minns jag) på “teatersmåländska”. Aldrig mer, säger jag bara.

Fast det är egentligen inte därför jag inte gillar ljudböcker, jag bara – inte gillar dem. För mig handlar böcker om att läsa, inte lyssna. Om jag vill göra det, tar jag fram min iPod för lite musik eller så ser jag på tv/dvd.

När jag började skriva fanfiction använde alla det amerikanska systemet för åldersgränser för film, så det gjorde jag också. Sen upptäckte jag att FanFiction.net och FictionPress använder FictionRatingssystemet så jag bytte till det istället. Att ha ett separat system för texter låter ju vettigt.

Jag hittade faktiskt på ett eget system som jag använder på min egen sajt (tillsammans med FRsystemet). Det är väldigt enkelt, om än inte så detaljerat. Grönt betyder G och PG/K och K+, Gult betyder PG-13/T och Rött betyder R och NC-17 eller M och MA.

Igår insåg jag helt plötsligt att det finns ett system till, ett som är speciellt till för fanfiction. Jag blev totalt paff. Trots allt har jag ju hållit på med fanfiction i omkring tio år (vad tiden år fort!) och jag hade aldrig hört talas om det här. Nu har jag inte haft tid att uppdatera min fanfictionsida än (för upptagen med annat) men jag tänker definitivt börja använda Fan Rated Ratingssystemet. Jag tänker fortsätta med FRsystemet och fortsätta att ha det gamla filmsystemet på en särskild sida som jämförelse.

Så tydligen, till och med efter tio år, finns det något nytt att lära sig. Kul. Det är faktiskt så att de senaste månaderna (som medfört en massa sorg och oro för mig) har också gett mig några nya fandomrelaterade saker att testa och vid det här laget ta till mig: Dreamwidth och Archive of Our Own. Jag kanske också skulle nämna de fantastiska FanWikisidorna (fast de är inte helt nya).

Losar, det tibetanska nyåret

Idag firar vi det tibetanska nyåret. Glöm inte Tibet! Sätt gärna ett ljus i fönstret ikväll.

En enkel meme – svara på följande frågor:

1. Vilken bok läser du just nu?
2. Varför valde du den?
3. Vad är det bästa med den?
4. Vad är det sämsta med den?

Här är mina svar:

1. Sveriges historia , band 2
2. Jag är väldigt intresserad av historia och när en ny serie böcker kommer ut – det ska bli åtta till slut – kände jag bara att jag måste ha dem allihop.
3. Det är en välskrivern bok, som handlar om ett ämne jag är intresserad av.
4. Det här bandet, och det förra, handlar om saker som gör mig väldigt illa berörd – krig, jakt/dödande, kannibalism, offer. Under större delen av vår historia – världshistorien också – har det tydligen varit så att alla som var mindre och/eller svagare ansågs som byte, och då menar jag vem som helst, djur, barn, kvinnor, män.

Tro det eller ej, det finns en häck under all den där snön. Fråga mig inte hur den där springan bildades. Den är ungefär en hand hög och en arm bred.

Det här är en snötäckt mur.

Nu räcker det med vinter och snö!

Ok, det var det. 1990-talet försvinner längre och längre tillbaka i det förflutna. Från och med nu måste jag betrakta berättelser/tv-serier/filmer osv från 1990-talet som “historiska”. Det känns konstigt. Jag hade ju knappt vant mig vid “nollnoll-talet” och nu är vi på tiotalet? Hur som helst, Arkiv X, Roswell och de där andra “stora” 90-talsserierna är nu historiska, på det sättet att man inte längre kan se dem som mer eller mindre “nutid”. Inte som Heroes, FlashForward, Being Human mm. Det känns lite hemskt, men jag antar att man bara måste acceptera och gå vdare. Kanske skulle det vara lättare om bara tv-serierna, filmerna och musken var lite bättre.

Nyligen läste jag den här artikeln och den gjorde mig rasande. I den står det att en av de vanligaste sexfantasierna hos kvinnor är att bli våldtagen? Vaf? (Som Berglin säger.)

Jag fattar verkligen inte det här. Om någon för några år sen hade frågat mig om jag trodde att kvinnor hade fantasier om att bli våldtagna hade jag sagt nej. Men uppenbarligen är det sant. Det är totalt främmande för mig och de kvinnor jag känner bäst.

Det är helt mentalsjukt. Deras omdömeslösa fantasier kan göra livet svårare för andra kvinnor (eller förstöra deras liv för alltid). Det borde de tänka på innan de går ut med de där fantasierna.

Faktiskt får det mig att undra om jag verkligen är en kvinna, och om jag inte är det, vad är jag då?

Eftersom jag behöver tänka på något annat och skratt är nyttigt, tänkte jag dela med mig av den här roliga videon.