Tari Avalles Litterae - Agri Sublunares

Jag lyckades äntligen avsluta en originalberättelse. Om jag bara kunde skriva varje dag (eller snarare natt) skulle jag känna mig mycket bättre. Jag önskar bara att jag kunde komma igång med min roman. Varför är det så svårt? Jag antar att jag är rädd att förstöra det jag redan har skrivit. Allt jag behöver är att komma in i historien igen. Ett par meningar för att komma i rätt stämning. I vanliga fall brukar jag kunna komma på något mycket fortare. Jag är rädd att om jag inte blir klar snart kommer det aldrig att hända. Det blir bara meningslöst.

Det här är inget nytt, det vet jag, men jag tycker det är rätt intressant att drömmar kan inspirera skönlitteratur.

För mig har det här hänt några gånger redan. En gång var det en fruktansvärd mardröm (som antagligen inte skulle låta fullt så skrämmande om jag berättade vad den handlade om) som blev en skräcknovell (faktiskt ganska ovanligt för mig, eftersom jag varken läser eller skriver skräck i vanliga fall).

När jag tänker efter tror jag att de flesta av mina idéer som bygger på drömmar är mardrömmar eller i alla fall rätt skrämmande. En anledning till att de här drömmarna blir kvar, är väl att jag har lättare att minnas någon sånt.

Å andra sidan har jag drömt något som inte var mer en en scen (åtminstone när jag vaknade), men den enda scenen blev en fantasyberättelse. Jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes att vara “där” - där jag såg den här scenen. Tyvärr lyckades jag inte helt med att baka in allt det i novellen, men jag blev ändå ganska nöjd med den.

Jag har just avslutat den stora uppdatering av min fanfictionsajt som jag har nämnt tidigare. För besökarna kanske det inte är så tydligt, men för m ig kommer det att bli mycket enklare att uppdatera i fortsättningen. Om du inte har tittat in än, är du välkommen att göra det nu. Sajten hittar du i min blogroll/länksamling här intill, och här.

Så här ser det ut här just nu:

Snö

Det är iskallt här och jag har fullt upp med att hålla mig varm. Det här huset är mer eller mindre omöjligt att värma upp. Nästa år är det bäst att jag bor någon annanstans, annars blir jag nog sjuk. Men det är åtminstone vackert ute. Jag älskar att se på snön här inifrån, men ironiskt nog fryser jag oftast mer här än när jag går ut.

Här hamnade jag på min promenad idag. Inte så konstigt kanske, när man tänker på vilken tid på året det är. Men jag tyckte i alla fall att det här såg intressant ut. När man är uttråkad är väl allt intressant.

I går kväll var jag på det sista mötet i vår skrivarcirkel. Det var jättekul, men det kändes lite sorgligt också, för att det är allra sista gången. Vi hade så kul tillsammans. Fram tills samma eftermiddag var jag inte ens säker på att jag skulle gå, för jag har inte känt mig riktigt bra på sista tiden och framför allt ganska nere. Nu är jag i alla fall glad att jag gick, för det var verkligen lyckat. Det här hände precis i rätt tid, för det har varit väldigt jobbigt på sista tiden.

Jag önskar verkligen att vi skulle kunna fortsätta att träffas, och diskutera det här med att skriva. Det blir en kurs till, fast det blir inte samma sak, för vår cirkelledare, författaren, kommer inte att vara med. Det blir någon annan, en kvinna som har läst kreativt skrivande och det blir ju en helt annan kurs. Men jag funderar ändå på att gå. Det kanske blir så att några av de andra kommer att gå också.

I går kväll fick vi till och med göra en liten improvisation, med hjälp av en av cirkeldeltagarna, en dramapedagog. Vi pratade till och med om att ha en dramakurs, men jag vet inte om det var allvarligt menat. Det är faktiskt något som jag alltid har velat göra, så om det blev så, tror jag att jag skulle tycka det var kul.

Jag har äntligen blivit klar med flytten av min “huvudsajt” till WordPress. Äntligen! Det har varit ett jättejobb, men det kommer att vara värt det, för att uppdateringarna blir så mycket lättare att göra. Det är bara ett problem… Det kommer att dröja ett tag till innan jag kan låta den nya sajten ta över. Jag tyckte verkligen mycket om temat/färgskalan som min syster skapade för den, och nu väntar jag på att hon ska göra ett liknande för WordPress. Temat jag har nu är ok, men lite tamt, så jag ser verkligen fram emot det nya.

På den här sidan diskuteras reklam avsedd för Västtrafiks spårvagnar. Den ena versionen ratades, på grund av att den föreställde två killar som ska sätta på en kondom. Tydligen uppfattades det som stötande, men den andra däremot, där en tjej med ett förföriskt leende frågar om publiken vill se henne göra något hon tycker om.

Jaha, som vanligt, är det ok att exploatera tjejers sexualitet (om det nu är det hon syftar på, det framgår inte, i alla fall inte efter den korta titten jag har tagit), men allt som antyder det minsta lilla homosexualitet (mellan killar, naturligtvis) anses stötande.

Det uppfattar jag som stötande. Den allmänna uppfattningen är (har jag förstått) att killar är fula, och om de har sex med varandra, äckliga. Men tjejer, däremot, de är alltid sexiga och kvinnlig homosexualitet är alltid finare, vackrare och mer acceptabelt än manlig.

Va? Vad är det här för samhälle vi lever i? Jag kan då inte se att det är fult eller äckligt om två killar älskar varandra och reklamen uppfattar jag som lite kul och positiv. Visserligen hade jag inte uppfattat den med tjejen som stötande heller, men jag tyckte faktiskt bättre om den med killarna. Den var som sagt lite roligare helt enkelt.

Jag efterlyser mer jämställdhet i media. Färre nakna och halvnakna tjejer och fler killar i lite ovanliga situationer dessutom påklädda tjejer i maktpositioner och andra prestigefyllda sammanhang. Det är på tiden att medierna lämnar den första delen av nittonhundratalet bakom sig.

Böckerna har blivit hittade. Äntligen! Sen igår, har vi våra egna ex, eller nästan i alla fall…

Mamma hade lovat att skaffa ett ex åt en kompis och eftersom de bara träffas ungefär en gång om året numera, och den gången är nu idag, så fick vi ge henne ett av våra, men i alla fall. Det är första gången vi kan läsa våra egna noveller (och ett par dikter) i tryck.

Konstigt nog känns det inte så magiskt. Kanske har det inte sjunkit in än, eller kanske behövs det lite mer för att få en sån reaktion. Som en hel bok skriven av mig. Det kanske händer en dag… Jag håller tummarna.

Idiotiskt. Dagisfasoner. Omdömena gäller ett väldigt dumt förslag som tydligen kommit i år. “Lucia kan vara en kille.” Det diskuteras i en artikel i Aftonbladet.

Va? Vissa saker är ju bara på ett visst sätt. Lucia ÄR en tjej. Staffan Stalledräng är en kille. Tomten - ja, vem vet? Om det nu fanns tomtar, så måste det väl finnas tjejtomtar. Sockerbagare och pepparkakor, självklart kan de vara både killar och tjejer. Men Lucia och hennes tärnor är tjejer. Slutdiskuterat. Killar kan välja mellan att vara Staffan (eller stjärngosse) och allt det andra, liksom tjejer kan välja på att vara Lucia (eller tärna) och allt det andra. Det tycker jag är både rättvist och rimligt.

Folk kan verkligen komma på helt sanslöst korkade saker ibland.