Fandombloggen

Inatt hade jag faktiskt en ganska detaljerad och tydlig dröm. I den drömmen kom jag på att jag borde redigera min bok som jag ska skicka in till ett förlag nu i vår. Första kapitlet kanske inte griper läsaren så mycket som det kunde göra, så jag ska försöka komma på något mera spännande. Kanske hjälper det. I vilket fall som helst vill jag ju själv gärna få boken så bra den kan bli.

Ikväll var jag på vårt “release party” för boken – boken som vi, deltagarna i skrivarcirkeln – har gett ut. Det var ganska kul, och jag tror att gästerna tyckte om det. Enda problemet var att vi nästan inte hade några böcker att sälja. På något sätt har de försvunnit i posten – någonstans mellan Uppsala och Stockholm och Göteborg…

Idag såg jag “min” bok “live” för första gången. Eller, jag har faktiskt redan sett och tagit i ett redigeringsex. Vi fick möjlighet att redigera texterna innan den riktiga upplagan gick i tryck. Men nu är den faktiskt tillgänglig i bokhandlar. Ok, det är väl egentligen inte min bok. Det är en bok där jag har bidragit med två noveller och en dikt. Men det är i alla fall första gången jag har fått något publicerat på papper.

Jag har fortfarande inte kommit igång med att skriva färdigt min roman, men jag har fått idéer till två originalnoveller. Först trodde jag att jag skulle komma igång med att skriva direkt, samma natt. Natten är ju min favorittid för att skriva.

Men tyvärr inte. Fast jag har i alla fall tänkt ut nästan allt som ska vara med i berättelserna. Handling, personer osv. Jag har väl bara blivit nervös. Efter att jag har skrivit några stycken noveller på sista tiden, som jag blev ganska nöjd med, är jag rädd att misslyckas med de här.

Detsamma gäller för min roman också, fast ännu mer.

Ja, ja. Det är kul att skriva, men det är viktigt att läsa också. Lyckligtvis har jag några böcker som jag kan läsa.

En kvinna som heter Linda Leopold har just kommit ut med en bok som heter Kvinnor som älskar bögar.

DN skriver intressant om boken.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=714349

I artikeln berättas om olika typer av “faghags”. Alltifrån den “traditionella” faghagen som går på gayklubbar och klär och sminkar sig som en transa, via unga tjejer som älskar bögporr, till kvinnor som är gifta med homosexuella män.

En förklaring till att fler kvinnor tycker om bögporr verkar vara att man är trött på den traditionella underordningen av kvinnor i vårt samhälle. Den förklaringen tror jag på. Det kan naturligtvis finnas fler. Överhuvud taget tycker inte jag att kvinnor som tycker om bögporr på något sätt ska behöva ursäkta sig. Män gillar ju lesbisk porr. Om det är ok, borde det ju vara samma sak tvärtom.

Slash, inklusive dess japanska variant yaoi nämns också i artikeln.

Allt det här verkar vara en trend som kommer mer och mer. Jag kan inte låta bli att tycka att det är ett litet positivt tecken i allt negativt i vårt samhälle.

Själv känner jag igen en hel del. Inte det där med att klä upp sig och sminka sig som en transa, men en del av det andra.

Dessutom, personligen är jag inte alls enbart en faghag. Jag gillar också, minst lika mycket, mjuka, snälla, undergivna heterosexuella killar. Man kan säga att jag helt enkelt gillar de flesta sorters killar, utom de stöddiga, dominanta.

Jag har äntligen lyckats komma tillbaka till att skriva igen. “Bara” fanfiction än så länge, men jag känner att jag snart är tillräckligt laddad att börjar med en originalberättelse. Antingen ska jag mjukstarta med att skriva (färdigt) en originalnovell, eller kanske börja på en ny (eller både och), eller så går jag direkt på romanen som ligger och väntar. Den är ju snart klar.

Och så är det ju den där andra romanen, den som är färdig. Nu gäller det. Jag ska äntligen se till att få iväg den till förlagen. Fattar inte varför jag skjuter upp det så. Fast egentligen gör jag det. Det är ju nästan omöjligt att få något publicerat idag. Man måste ha kontakter eller redan vara känd för något annat. Etc. Etc. För övrigt är det nog omöjligt att ens få någon att läsa ens bok, än mindre ge det en chans.

Men, men. När jag har gjort det, så har jag i alla fall försökt. Mer kan man ju inte göra. Jag tycker i alla fall att min bok är spännande och intressant. Min “betaläsare” också. Fast vi är ju bara två. Hur som helst, mitt skrivande (till skillnad från det mesta andra i mitt liv), flyter på i alla fall. Det räcker ett tag.