Fandombloggen

Gulliga fanvideor som bygger på en lika gullig kortfilm som jag såg för några år sen. De här killarna var mer eller mindre nybörjare och ändå gjorde de ett så jättebra jobb. Imponerande.

Det konstiga är att jag vet att jag har sett den blonda killen någonstans på riktigt. Kan inte komma på var, men jag är säker på att jag kände igen honom så fort jag såg honom i filmen. Ja, ja. Alla mysterier kanske inte kan lösas…

Häromdagen såg jag näst sista avsnittet av den brittiska tv-serien Being Human. Precis som allitd, har jag blivit hopplöst förälskad i en av huvudpersonerna, men eftersom han är en vampyr, är det nog mera skådespelaren jag är attraherad av. Så där är han, den senaste i en lång rad kändiskillar jag faller för. Jag faller för dem, men jag kan aldrig hoppas på att ens existera i samma värld som dem. Jonathan Bennett, Alexander Rybak och nu Aidan Turner är bara några få av de där killarna.

Och då slog det mig. De är allihop långt bortom vad jag kan hoppas på. Jag menar, självklart är de där skådespelarna och sångarna det, och det är inte riktigt det jag menar. Jag tänker mig alltid den typen av kille i verkligheten, i närheten av mig, och ibland märker jag att, ja, den typen av kille skulle kunna vara precis nätt och jämnt inom räckhåll för mig, om jag har tur. Men inte de flesta av dem. De är långt bortom och utanför vad jag kan vänta mig. Det är en deprimerande tanke. Jag menar inte att de har andra intressen eller ens att de uppenbarligen är mycket mer utåtriktade och lyckade än vad jag är. Det är mycket mer än så. Killar av den typen – än en gång menar jag snygga, charmiga, intressanta killar, också utanför kändisvärlden – skulle gå rakt förbi mig utan att ens se mig.

Jag vet inte riktigt vart jag försöker komma med det här, men det gjorde mig lite ledsen. De skulle inte ens ge mig en chans. De som jag faktiskt träffas är oftast antingen inte intresserade av mig alls, eller så är jag inte intresserad av dem. Om det blir mer än så, då när vi går vidare var för sig, slår jag vad om att det inte finns en lång rad av tjejer som väntar på att få fånga de där killarna. Så jag antar att vi är B-laget, om det ens finns tillräckligt många bokstäver i alfabetet för såna som oss.

Inte riktigt så som jag trodde att mitt liv skulle bli, när jag var femton eller sexton, men det är väl bara så det är.

På den här sidan diskuteras reklam avsedd för Västtrafiks spårvagnar. Den ena versionen ratades, på grund av att den föreställde två killar som ska sätta på en kondom. Tydligen uppfattades det som stötande, men den andra däremot, där en tjej med ett förföriskt leende frågar om publiken vill se henne göra något hon tycker om.

Jaha, som vanligt, är det ok att exploatera tjejers sexualitet (om det nu är det hon syftar på, det framgår inte, i alla fall inte efter den korta titten jag har tagit), men allt som antyder det minsta lilla homosexualitet (mellan killar, naturligtvis) anses stötande.

Det uppfattar jag som stötande. Den allmänna uppfattningen är (har jag förstått) att killar är fula, och om de har sex med varandra, äckliga. Men tjejer, däremot, de är alltid sexiga och kvinnlig homosexualitet är alltid finare, vackrare och mer acceptabelt än manlig.

Va? Vad är det här för samhälle vi lever i? Jag kan då inte se att det är fult eller äckligt om två killar älskar varandra och reklamen uppfattar jag som lite kul och positiv. Visserligen hade jag inte uppfattat den med tjejen som stötande heller, men jag tyckte faktiskt bättre om den med killarna. Den var som sagt lite roligare helt enkelt.

Jag efterlyser mer jämställdhet i media. Färre nakna och halvnakna tjejer och fler killar i lite ovanliga situationer dessutom påklädda tjejer i maktpositioner och andra prestigefyllda sammanhang. Det är på tiden att medierna lämnar den första delen av nittonhundratalet bakom sig.

Nuförtiden läser jag nästan inget annat än om svenska tjejers sexvanor, och det är inte det jag är mest intresserad av när jag tittar i tidningarna! Men överallt står det.

De gillar att bli tvingade, gärna av ett helt gäng killar. Hårda tag, dvs från killen mot dem. Och så naturligtvis lesbiskt sex. Alltså inte lesbiska tjejer. Heterosexuella. Det jag inte fattar är hur heterosexuella tjejer kan gilla sånt. Ligger inte det i begreppet heterosexuell, att man gillar motsatta könet?

Är det bara jag som gillar andra typer av hårda tag? Alltså av mig, mot killen? Eller… när vi nu diskuterar sånt här – killarna. Är jag ensam om att tända på att se två eller flera snygga killar vara tillsammans, eller åtminstone kyssas?

Jag är visst hopplöst töntig och “ute”. Fast… om jag nu är den enda helt heterosexuella tjejen kvar – (inte riktigt sant, jag känner åtminstone en tjej till som är som jag), borde det då inte bli fler killar kvar till mig (oss)?

Man kan ju alltid hoppas. Och alla ni andra. Lycka till. Hoppas ni får mycket kul i livet. Om bara ingen oskyldig blir skadad, hoppas jag att alla ska få som de vill. Och så – låt mig få några av killarna som ni ju ändå inte vill ha…